Carl von Linnékliniken använder sedan 2004 konsekvent den modell som utarbetats på kliniken för embryobedömning dag 2. Modellen har inneburit bibehållet antal födda per ägguthämtning och väsentligt minskad flerbördsrisk (se även Vetenskap). Blastocystodling har gjorts undantagsvis. Att odla de befruktade äggen längre tid innebär i sig inte någon kvalitativ förbättring av embryona, utan fungerar uteslutande som ett ”extra urvalsinstrument”. I de fall det finns tillgång till en större mängd vidaredelade embryon kan man med långtidsodling i viss mån öka chansen att välja rätt embryo vid den aktuella återsättningen.

All hantering av befruktade ägg utanför kroppen innebär risk för påverkan av embryot, s k epigenetisk påverkan. Senare tids forskning talar för att den risken möjligen ökar vid längre tids odling. Svenska uppföljningsstudier efter IVF/ICSI har påvisat en något högre risk för förtidig födsel och missbildningar efter blastocystodling och återföring dag 5, jämfört med återföring dag 2 [1, 2].

I skrivande stund (mars 2011) har knappt 200 barn fötts efter blastocystodling efter behandling på Carl von Linnékliniken. Även om det bland dem inte finns några rapporterade missbildningar kommer kliniken, liksom tidigare, fortsättningsvis ha en restriktiv inställning till blastocystodling. Vi kommer dock ha behandlingsmetoden tillgänglig i utvalda fall och efter diskussion med de par som kan bli aktuella. Exempel på det kan vara att man gjort ett flertal behandlingar utan graviditet eller om man fått många embryon till frys och där ett flertal frysåterföringar gjorts utan framgång.

Referenser:

1. Kallen, B., et al., Blastocyst versus cleavage stage transfer in in vitro fertilization: differences in neonatal outcome? Fertil Steril, 2010. 94(5): p. 1680-3.
2. Finnstrom, O., et al., Maternal and child outcome after in-vitro fertilization-a review of 25 years population based data from Sweden. Acta Obstet Gynecol Scand, 2011.