Spermiedonation - Insemination

Carl von Linnékliniken kan hjälpa till med inseminationer med donerade spermier för ensamstående kvinnor, lesbiska eller för heterosexuella par där mannen saknar spermier.

Ensamstående kvinnor eller par som vill göra donatorinseminationer behöver träffa en beteendevetare och en gynekolog. En psykosocial utredning behöver göras. Oftast räcker det med ett till två besök hos beteendevetare och två besök hos gynekolog. Om en sådan utredning har gjorts tidigare kan den behöva göras om, särskilt om det har gått något/några år.

Man får då även information om lagar och om regelverket för donation.  Sammanfattningsvis rekommenderar man att föräldrar informerar sina barn om dess ursprung från tidig ålder. Erfarenheten har visat att det inte är svårt för små barn att acceptera detta. Om man däremot väntar tills barnet är äldre kan det vara traumatiskt och leda till en kris. Gynekologen kommer också att göra en utredning om fertilitet och chans till graviditet. För vidare information, se här.

När utredningen är klar kan man börja behandlingen. Om det är ett par som genomgår donationsbehandling väljer gynekologen en donator som matchar partnern för etnicitet, hårfärg, ögonfärg och längd. För ensamstående kommer gynekologen att välja en lämplig donator.

Nedan finns information om hur inseminationen går till.

Samtliga donatorer är öppna. Det är inte tillåtet att använda anonyma donatorer i Sverige. Detta betyder att barn som kommer till efter att man använt donerade könsceller vid mogen ålder kan få information om donatorn inklusive dennes namn. Data som eventuellt skulle vara av intresse,  såsom yrke, fritidsintressen, familjeförhållanden, sjukdomar i släkten, mm, sparas i 70 år. Den som donerar spermier kan inte ta reda på vare sig kvinnans namn, hennes partner eller information om barnet som kommer till. Likaså kan inte kvinnan/paret ta reda på vem som donerat.

Linnékliniken använder spermier från European Sperm Bank. Vi har också avtal med Livio Sperm Bank. Samtliga donatorer har aktivt valt att vara en öppen donator. Donatorn får endast en liten summa för att täcka kostnader som förlorad arbetstid mm. Samtliga tilltänkta donatorer måste genomgå en rigorös utredning som innefattar bedömning av beteendevetare och en genetisk utredning. Donatorn lämnar också blod- och urinprov för att utesluta nedärvda sjukdomar och smittsamma sjukdomar, samt utvärdering av spermaprov för antal spermier som klarar nedfrysning/upptiningsprocess mm.

Donatorn har inga legala rättigheter eller skyldigheter till de barn som kommer till. Den person som i en parrelation inte är den som genomgår inseminationen måste ge sitt samtycke till behandlingen och tar därigenom på sig föräldraskap till det blivande barnet med alla de rättigheter och skyldigheter som det innebär.

En donator får ge upphov till barn till max sex familjer vid behandling i Sverige. För att försäkra sig om att det blir så måste man betala en s k familjerättsavgift. När du/ni blir gravid, behöver du/ni också besluta om ni vill reservera spermier från samma donator för eventuella syskon. Kontakta oss i så fall.

Antalet behandlingar som behövs är individuellt och här spelar även slumpen in. I genomsnitt blir cirka 60 % gravida efter upp till 6 inseminationer. För kvinnor över 35 års ålder kan det ta längre tid och fler inseminationer. Om inseminationerna inte resulterar i graviditet finns det ofta anledning att istället överväga att gå vidare med IVF-behandling.

Detta är den vanligaste metoden inför insemination och fungerar bra hos kvinnor med regelbunden mens. Vanligast är att man har ägglossning cirka 14 dagar innan kommande mens.

När utredningen är färdig köper man ägglossningstest på apoteket. Börja testa med första urinstickan 17 dagar innan beräknad första dag i kommande mens. Ring oss när testet är positivt. Du får då tid för insemination.

Om du ska använda din partners spermier lämnar han provet några timmar innan själva inseminationen.

Tabletter som stimulerar till ägglossning används om ägglossningen inte fungerar tillfredsställande.

1. Läkemedlet tas dag 3-7 i menscykeln

2. Undersökning med ultraljud görs några dagar senare för att avgöra svar på stimuleringen.

3. Kontroller med ägglossningstest ("LH-sticka") varje morgon från ca dag 13. Vid pos sticka kontaktas kliniken. Ibland ges en ägglossningsspruta för att säkerställa ägglossning.

4. Inseminationen görs dagen efter positivt ägglossningstest. Mannen lämnar ett spermaprov som prepareras för att isolera de bästa spermierna som sedan sprutas in i kvinnans livmoder med en tunn kateter.

5. Om mensen uteblir tas graviditetstest. Vid positivt test görs ett ultraljud längre fram för att se att graviditeten utvecklats normalt.

6. Kommer mensen kan en ny behandling göras direkt.

Läs mer om tablettstimulering här

FSH-stimulering görs i allmänhet bara om patienten inte har egna ägglossningar och tablettstimulering inte fungerar. Kombination med insemination görs i regel endast om ren ägglossningsstimulering vid flera tillfällen inte resulterat i en graviditet.

1. Start med injektioner (se ovan) görs vanligen tidigt i en menscykel.

2. En första ultraljudskontroll görs på dag 10 -12.

3. En ägglossningsspruta ges vid mogen äggblåsa.

4. Insemination görs inom 1-2 dygn.

5. Om mensen uteblir tas graviditetstest. Om det är positivt får patienten komma på ultraljud efter ca 3-4 veckor.

6. Om mensen kommer kan man pröva en ny behandlingsomgång.

Inseminationer ger c:a 10-15% graviditeter per försök. Erfarenheterna talar för att dessa siffror håller i c:a 3-4 cykler.