Vanliga frågor

Gör ni IVF i naturlig cykel, eller med s k mild stimulering?

Nej, vi gör inte IVF i naturlig cykel och i regel inte heller med s k mild stimulering. Mild stimulering används dock ibland för dem som svarar dåligt på konventionell högdosstimulering och görs då enl ett särskilt protokoll.

Dr Jan Holte förklarar mer kring detta i en video som finns att nå på Instagram under Frågor och svar.

Jag har hört att utfallet av KUB-test kan påverkas av IVF så att risken för kromosomfel på fostret blir falskt hög. Stämmer det?

KUB-test är en metod för att skatta risken för om graviditeten man bär har ett kromosomfel, s k trisomi. Kroppens celler innehåller normalt 23 kromosompar. Vid trisomi har man utöver dem fått en extra kromosom. Den kanske mest kända varianten av trisomi är Downs syndrom, trisomi 21. Fostret har då fått tre st kromosomer av nr 21. Andra relativt vanliga trisomier är trisomi 15 och 18.
Om man vill ta reda på om fostret har ett sådant tillstånd är de enda säkra sätten att göra fostervattenprov (amniocentes) eller moderkaksprov ("CVS"), sk invasiva prov. De metoderna ökar dock risken för missfall med ca 0,5-1%.
Risken för trisomi stiger med ökande ålder. Att göra invasiva test med enbart ålder som urvalsinstrument är dock en ganska trubbig metod. Man har därför utvecklat metoder för att skatta den individuella risken för trisomi i den aktuella graviditeten. Ett sådan test är NUPP, där man med ultraljud mäter den sk nackuppklarningen som fostret har. Den metoden påvisar omkring 75% av trisomi 21. Genom att lägga till ett par blodprover, beta-hCG och PAPP-A, kan man öka känsligheten till ca 90%. KUB är alltså en kombination av NUPP och blodproverna beta-hCG och PAPP-A.

IVF påverkar halterna av beta-hCG och PAPP-A, så att den riskkvot som anges kan bli felaktigt hög. Den programvara man använder kompenserar därför för om IVF är gjord. Med andra ord är det i slutändan ingen skillnad, men det är förstås viktigt att du meddelar att du blivit gravid genom IVF.
Detta gäller vid "färsk" IVF, alltså om stimulering och ägguthämtning har gjorts. Har man gjort en frysåterföring och blivit gravid är det ingen skillnad.

Se även www.nupp.se

Inte alla landsting erbjuder NUPP eller KUB. Kom ihåg att all fosterdiagnostik är frivillig. Det är viktigt att man, innan man gör något test, funderar igenom hur man gör om man visar sig ha hög risk eller om ett invasivt prov visar sig vara avvikande.

Jag får bara mens ett par gånger per år. Det har varit så sedan tonåren. Nu är jag 25 år och vill försöka få barn. Vem ska man vända sig till att för att få reda på vad som är felet och vad som kan göras?

Du bör vända dig till en gynekolog med specialinriktning mot hormon - och barnlöshetsfrågor. Om du inte bor alltför långt från Uppsala kan du boka en tid hos oss. Utredningen kan i allmänhet göras med ett besök och några blodprover. Kostnaden är vanlig patientavgift, även om du inte bor i Uppsalaregionen.

Ditt problem kan bero på vilken typ av äggstockar du har. Mindre ofta finns orsaken i hypofysen i hjärnan. I bland kan det finnas störningar i sköldkörteln (dock sällan om man som du haft problemet sedan mensdebuten). I vissa fall spelar kroppsvikten och fysisk aktivitet avgörande roller.

Vi gör en noggrann undersökning av dina äggstockar med ultraljud.

Den vanligaste anledningen till glesa mens i din ålder är att du har äggstockstypen PCO. Detta ser vi vid ultraljudsundersökningen. Du kan läsa mer om PCO och PCO-syndromet, PCOS, under rubriken PCOS. Vanligtvis är chansen att bli gravid och få barn då mycket god. Stimulering av äggstockarna (man börjar med Pergotime)  för att få fram ägglossning hjälper ofta. Om detta ej skulle vara tillräckligt går man vidare med IVF, där chanserna är mycket goda att lyckas vid din ålder och PCOS som orsak.

Om orsaken till din mensstörning finns i hypofysen så visar det sig i ett blodprov genom en ökning av hormonet prolaktin. Också då är prognosen att du kommer att få barn god - det finns tablettbehandling. Blodprover avslöjar också en eventuellt störd funktion av sköldkörteln. Också detta är i allmänhet lätt att behandla.

Om orsaken ligger i undervikt/hård träning, så syns det också i hormonprov. Minskad träning och viktuppgång kan då ofta få ägglossningarna att återkomma, men ibland kan viss ägglossningsstimulering behövas också (efter att vikten blivit normal).

Om du har övervikt, kan en viktminskning bidra till att du får igång ägglossningar. Övervikt är ofta förekommande vid PCOS, och viktminskning är oerhört viktig innan ev ägglossningsstimulering startar.

Om ultraljudsundersökningen talar för att du har små äggstockar och få äggblåsor, motsatsen till PCO, kan din äggreserv vara nedsatt. Hormonprover (FSH, LH och AMH), visar hur kraftigt nedsatt den är, och ger vägledning om behandlingsalternativ.

Min man och jag har gjort ett IVF och ett försök med frysta och tinade ägg. Det blev ingen graviditet. Jag är 33 år och utredningen har inte visat någon förklaring till att vi inte fått barn trots att vi försökt i 2 år. Jag har läst på er hemsida (Nyheter) att det är bra att ha långa menscykler, och det har jag (oftast kring 30 dagar). Doktorn sa också att mina äggstockar såg fina ut med många blåsor och jag blev lite överstimulerad vid behandlingen. På er hemsida står det också att det är bra att ha äggstockar med många små blåsor. Jag fick 15 ägg efter att ha tagit en låg (?) dos Puregon (100 enheter i 10 dagar). Tolv ägg blev befruktade och jag fick ett fint ägg insatt och 6 frysta. Månaden efter fick jag ett tinat ägg insatt men inget försök lyckades, trots att också det tinade ägget såg fint ut. Vad är felet? Stöter jag bort äggen? Är det fel på livmodern?

Din fråga är en av de vanligaste. Vi är idag ganska säkra på att livmodern och dess slemhinna väldigt sällan är problemet. Erfarenheterna från fr a äggdonation visar att det är embryot som styr sitt eget öde. Är det ett allt igenom perfekt embryo så fortsätter det att växa och blir så småningom ett foster och ett barn. Vid äggdonation finns inte någon egentlig minskning av graviditetschansen med ökad ålder hos kvinnan som får ägget insatt i livmodern. Dvs om ett perfekt embyo sätts in på en kvinna som är 45 år så har hon ungefär samma chans att bli gravid som om hon varit 25 år. Livmoderslemhinnan är alltså mottaglig även hos en "äldre" kvinna, medan hennes egna ägg nästan alltid vid den åldern är för dåliga för att ge en graviditet.

Felet sitter alltså nästan alltid i embryot. Det kan verka konstigt att få höra att ett embryo som sätts in ser perfekt ut, men ändå inte ger en graviditet. Förklaringen är att vi bara kan se hur embryot ser ut, inte hur det är inuti, i alla sina mikrodelar. Senare tids studier har visat att även embryon som ser perfekta ut, ofta har kromosomfel (som man inte kan se i mikroskop). Embryot ser då "skenbart" perfekt ut. Den troligaste förklaringen till att ni inte lyckats med de två embryon som satts in är alltså att de inte var perfekta inuti. MEN - chansen att det förr eller senare ska vara ett perfekt embryo som sätts in är säkert hög i just ert fall. För detta talar att du verkar ha en mycket bra äggstocksreserv: långa menscykler, äggstockar med många omogna äggblåsor, bra äggproduktion på låg stimuleringsdos, lite överstimulering. Dessutom fick ni fina embryon, och flera som frystes in. Dessutom är du ganska ung i dessa sammanhang. Hade du gjort behandlingen hos oss skulle vi kunna ge mer exakta chanssiffror, eftersom vi har vårt speciella scoringsystem för embryon, och våra speciella prognosmodeller (Se Vetenskap och Resultat). Vi hade då kunnat ge mer exakt information om HUR fina embryon ni har, på en 10-poängsskala. Men mellan tummen och pekfingret borde ett par som ni ha säkert 75 - 80 % chans att lyckas om ni fortsätter med fler försök. Och troligast är orsaken när/om ni lyckas att det just då blev ett perfekt embryo som sattes in - alltså ett som är perfekt även inuti.

Min sambo och jag gjorde en IVF-behandling på en klinik som enligt vår hemmadoktor "alltid odlar äggen i fem dagar". Vad vi förstod skulle det vara en fördel, eftersom de fastnar bättre då. Vi fick ut åtta ägg, men bara fyra blev befruktade. Vi trodde att vi skulle åka tillbaka för att få äggen insatta efter fem dagar men de sa åt oss att komma tillbaka redan efter två dagar. Vi förstod aldrig varför det blev så för oss, men efteråt har vi hört att det blir så för de flesta som inte får så många befruktade ägg. Vad vi inte förstår är varför det spelar någon roll hur många det är, om äggen alltid fäster bättre efter fem dagar?

Förmodligen har ni missuppfattat informationen ifrån kliniken ifråga. Embryon som odlats i fem dagar (blastocyster) fäster inte bättre än om de odlats i två dagar. De sammanlagda resultaten från väl genomförda vetenskapliga studier visar det. Femdagarsodling används fr a för att kunna välja vilket embryo som ska sättas in. Tanken är att en del embryon inte utvecklas lika bra i odlingsskåpet medan de bästa utvecklas hela vägen till en s k blastocyst. Om det är få embryon på dag 2, så finns ju oftast inte någon anledning att låta äggen "konkurrera" ytterligare tre dagar, utan det/de som ser finast ut sätts in redan dag 2. Att kliniken väljer att inte odla vidare i ett fall som erat, med få ägg, talar ju för att de inte tror att äggen fäster bättre efter fem dagar. (Egentligen antyder de ju att de tror att embryon fäster bättre på dag 2, eftersom de väljer den metoden när det är få ägg - annars skulle ju också de kunna få växa tre dagar till utanför kroppen.)

Vi använder fr a metoden att odla i två dagar. Det beror på det scoringsystem vi utvecklat, som gör att vi med stor säkerhet kan välja rätt embryo/n redan dag 2. (Läs mer om detta under rubrikerna Vetenskap och Resultat.) Vi tycker alltså i allmänhet inte att förlängd odling behövs. Vi anser att livmodern är den bästa miljön för embryot, värmeskåpen bara näst bäst. Det blir också betydligt fler embryon att frysa in med det upplägget, något som underlättar ev fortsatta behandlingar.

När vi gör femdagarsodling, så är det i allmänhet efter att ett par misslyckats ett par gånger trots goda förutsättningar. Då anser vi att den förlängda odlingen bidrar diagnostiskt, dvs hur äggen vidareutvecklas kan bidra till den information som paret kan ha användning av i sina vidare beslut - flera behandlingar eller ej.

Visserligen är det så att en fin blastocyst ofta ger upphov till en graviditet - men samma embryo skulle ha gjort det även om det lagts in efter två dagar.

Min sambo (36 år) och jag (33 år) har försökt att få barn i 3 år. Utredningen visade oförklarad barnlöshet. Min mens är som en klocka med exakt 26 dagar. Vi har gjort 3 misslyckade IVF-försök. Jag var då ganska svårstimulerad och de fick inte ut så många ägg trots att stora doser hormon användes. Att jag reagerar dåligt på hormonstimuleringen - innebär det att jag kan ha dåliga ägg trots att jag har normal ägglossning?

Att svara med få ägg (under 3-4) trots höga doser av det stimulerande hormonet (över 300-400 enheter per dag) är tyvärr kopplat till en lägre chans att lyckas vid IVF. All statistik visar att detta minskar chanserna. Anledningen är att den minskade känsligheten i äggstockarna talar för en minskad "äggstocksreserv", alltså i princip att äggstockarna inte har kvar så många ägg. Chansen att då hitta ett perfekt ägg vid IVF är nedsatt. Det innebär inte att alla par som uppvisar ett minskat svar från äggstockarna är chanslösa vid IVF, men chanserna är minskade i förhållande till vad de skulle vara (vid samma ålder) om svaret var bra.

På Linnékliniken arbetar vi så att parets individuella chanser bedöms, både före en behandling och efter ett misslyckat försök. Det kan vara så att just era chanser fortfarande är hyggliga vid ett eventuellt ytterligare försök. Eftersom din ålder är ganska låg i dessa sammanhang, så kan det vara värt att försöka skatta era chanser med hjälp av era journalhandlingar och en undersökning på vår mottagning. Oftast kan en enkel undersökning av dina äggstockar med ultraljud ge vägledning om din äggstocksreserv. Den bedömningen kan sedan kompletteras med blodprov där man nuförtiden oftast mäter nivån av hormonet AMH. Dessa mätningar, tillsammans med din ålder, kan ge just dig och din man en chansbedömning och hjälpa er att avgöra om ni ska pröva fler behandlingar. Du kan läsa mer om dessa s k prognosmodeller under rubrikerna Vetenskap och Resultat.

Vårt enda IVF-försök slutade med utomkvedshavandeskap. Nu undrar jag hur stor är risken att det blir utomkvedshavandeskap vid IVF-behandlingar? Finns det någon möjlighet att förhindra att det blir så igen?

Det finns en viss risk för utomkvedshavandeskap vid IVF-behandling. Risken brukar anges till knappt 2 %  men är också beroende på om det finns skador på äggledarna eller inte. Har man genomgått ett utomkvedshavandeskap, är risken mycket ökad att detta ska inträffa igen, om man blir gravid på naturlig väg. En viss riskökning föreligger då också i samband med IVF - till ca 5%. Om äggledarna är helt bortopererade minskar risken för utomkvedshavandeskap vid IVF, men den blir ändå tyvärr inte helt noll. Det förekommer nämligen i sällsynta fall att en graviditet sätter sig i ett hörn av livmodern.

Jag är kvinna, 35 år, och har tillsammans med min make avslutat en fertilitetsundersökning. Vi skall nu påbörja en period av insemination. Jag undrar över biverkningarna som anges i Fass-katalogen för läkemedlet Pregnyl 5000 IU. Hur vanliga är biverkningarna?

Pregnyl har inga egna biverkningar annat än möjligen att vissa patienter kan få lite rodnad och irritation vid stället för injektionen. De biverkningar som kan förekomma hänger däremot samman med ägglossningsstimuleringen innan man ger Pregnyl. Om denna stimulering är kraftig kan man få något som kallas överstimulering med bl.a. smärtor och vätska i buken. Dessa symtom kan förstärkas av Pregnyl eftersom detta fortsätter att stimulera äggstocken. Man måste därför ha kontroll på ägglossningsstimuleringen innan Pregnyl ordineras. Detsamma gäller för Ovitrelle, som liknar Pregnyl och som numera är vanligt fr a vid IVF.

Jag har efter ett tredje IVF försök med mikroinjicering lyckats bli gravid och är nu i mitten av åttonde veckan. Jag har väl under alla år jag väntat och längat trott att jag i detta läge skulle befinna mig i sjunde himlen men .... När kan man andas ut för att ha gått förbi den mest överhängande missfallsrisken? Som det är just nu går jag på toaletten ca 15 gånger om dagen och kontrollerar så att jag inte fått blödningar... Jag har varit på ultraljud där allt såg normalt ut. Hur stor är risken att jag kan få ett barn med Downs syndrom? Jag är 35 år gammal.

Det är klart att man kan känna oro i tidig graviditet. Det är också vanligt att man inte vågar känna någon riktig glädje utan att man reserverar sig för "något kan ju gå fel". Du har ju varit på ultraljud och man har där uppenbarligen sett en normal graviditet i livmodern. Något bättre tecken än detta finns inte. I och med att man sett ett foster med normal hjärtaktivitet är det inte heller någon vecka som är mer "kritisk" än någon annan, risken för missfall är tvärtom mycket låg om den tidiga graviditetsutvecklingen är normal. Likaså är risken för Downs syndrom mycket liten i din ålder. I 40-års åldern brukar man säga att risken för detta syndrom ökat till ca 1 %.

Jag skulle vilja veta om och i så fall hur man brukar utreda nedsatt spermakvalitet. Vi har gått på utredning i ca ett år och fått veta att min man har dålig kvalitet på sina spermier. Ingen utredning har gjorts om anledningen till detta, utan man har bara konstaterat att det är så. Det är konstigt tycker jag, eftersom han har lyckats bli far en gång förut helt utan problem.

Det är svårt att svara helt på din fråga då nedsatt spermakvalitet kan innebära flera saker, och dessa saker viktas tyvärr lite olika i olika lab. I ett spermaprov kontrollerar man ex. volym, antal spermier, koncentration av spermierna, rörlighet och utseende. Viktigast är den totala mängden spermier med god rörlighet, vilken inte bör vara under 10 miljoner. Bäst bedömning vid lite tveksamma prover tycker vi att ett s k swim-uptest (eller motsvarande) ger. Det visar mängden spermier som tar sig upp i en speciell lösning, vilket kräver bra rörlighet och att de inte är missbildade. Här finns vissa gränser för om provet ska anses tillräckligt för att befruktning borde kunna ske utan hjälp, eller om IVF krävs. Vid mycket nedsatta mängder görs inte bara vanlig IVF utan s k mikroinjektion. Nuförtiden vet vi att även mycket dåliga spermaprover kan ge mycket bra resultat vid IVF. Detta beror på att arvsmassan hos den enskilda spermien ofta är normal, även om det finns en nedsatt mängd rörliga spermier.

De allra flesta orsaker till nedsatt spermiekvalitet är sannolikt medfödda och ingenting man kan behandla mannen direkt för. Ibland kan nedsatt spermekvalitet bero på medicinering eller annan sjukdom. I sällsynta fall kan det vara en hormonbrist, men då brukar man ha också andra symtom som dålig skäggväxt och impotens. Vid mycket nedsatta spermaprov brukar man därför ta hormonprover och kanske kromosomanalyser.